Allt är mörkt, svart som natten.
Man faller i ett ändlöst hål,
När kommer slutet?
Det känns som det är nära!
Det kommer inte komma,
Man tar sig uppåt,
men faller sakta tillbaka en bit,
Dagen kommer då allt ändras!
När man märker att man ligger på en säng
någon säger att du blir aldrig normal, det är bara att inse!
den lyckan och lättnad som känns då är obeskrivlig.
Har man hittat hem igen?
Har man blivit "normal" igen?
Är det lycka man känner?
Ja så är det! välkommen! Tack!?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar